Torquato Tasso`s Gerusalemme liberata, öfversatt och

3
TORQUATO
T A S S O ’S
GERUSALEM ME
LIBERATA,
ofversatt och kommenterad.
2. D e l e n .
s om med vidi beröm da P liilos. Faculletens tillstånd
af
MAG.
C A R L W I L H E L M B O T T IG E R
E. O. Adjunct i Tyska ocli Italienska Litteraturen
och
OTTO WILHELM ÅLUNI)
a f Ö stg ö th a L a n d s k a p
koninter att offentligen försvaras
på Gustavianska Lärosalen d. 2 3 Nov. 1K42
p. v. t. e. tn.
—»»«♦»>
—
UPSALA
W ahlström
df L å s t h o m .
I l i A '2
KONGL.
HOFPREDIKANTEN,
PROSTE1V OCH KYRKOHERDEN I ÖSTRA HUSBY
AF LINKÖPINGS S T IF T ,
HÖGÄREVÖRDI GE OCH HÖGLÄRDE
» D A V I D O D O WIDÉN
en v ö rd a d M o rb ro d er,
med innerlig erkänsla
tillegoadt
af
RESFONDENTEN.
Åt dyra ocli älskade Anfforvandtcr
li e l g a d l
af
OTTO.
”Ilvad hittills gjord es, mycket är till f a r a ,
T ill möda m er, till ar a ioga; — men
T ill sak ett in tet, sk jutes kriget bara
Nu opp, vänds det mot andra trakter se’n.
Ilvad hjelper oss Europas stora skara,
O ch el d, i Asien tänd, hvad båtar den?
När slutet på de livälfningar, som gö ra s,
B lir , ej att riken b y g g a s, men förstöras?
23.
” Ej bygger d en , som välden söker bilda
P å verldslig grundval, aldraminst der lian
En ringa h o p , - bland m assor, hedniskt vild a, A f främ lingar, till hem och tr o , för an;
D er hjelp a f Vesterns lan d , de fjerran skilda,
D er tro a f G reker, han ej hoppas kan;
Men väl omstörtningar han föranleder,
H varaf h an, krossad, sje lf en graf sig reder.
26.
” Och — T u r k a r , P e r s e r , A n t i o c h i a , (härligt
T ill nam n, som sak , man denna treklang hör)
Ej voro de v å r t verk; n ej, tillstån ärligt!
B lott him lens under tacka vi derfor.
Men himlen hämnas sk all — jag räds — förfärligt,
Om mot dess mål man bruk a f segern gör:
Jag räds, han skall sin skänk då från oss ta g a ,
O eli segerns dån b lir folken sist en saga.
27.
” Ha! må bland o s s , vid G ud, så dyrbar gåfva
T ill bruk §9 §Iiilt a f ingen slösas ut!
Mot h vad, den första början tycktes lo fv a ,
Må verkets fortgång svara, verkets slut!
N u , då hvar väg är fr i, och stormar sofva,
Och gynnsam årstid loek ar, hvar m inut,
Hvi ila vi ej fram m ot staden, — sägen!
Mot segerns mål? — Ilvem stänger mer oss vägen?
o
P r in c ip i, io v i protesto ( i m iei protesti
U d rà il m ondo presen te, u drà il fu tu r o ,
IJodon o or su nel cielo anco i celesti)
I l tempo dell' im presa e giù m aturo:
M en divieti opportu n , più che si resti:
Incertissim o fia q u el, ch e sicuro.
P resago so n , s e lento il nostro corso,
C h 'a vra d 'E g itto il P alestin soccorso.
29.
D issej e ai d etti segui breve bisbiglio:
M a sorse poscia il solitario P ie r o ,
C he p riva to f r a ' principi a consiglio
S e d c a , d el gran passaggio autor prim iero.
C iò , d i' esorta G offredo, ed io consiglio’,
N e loco a dubbio v ’h a , sì certo e il vero
E p e r se noto: ci dim ostrollo a lungo,
V o i l'a p p ro v a te , io questo sol v'aggiungo.
30.
S e ben raccolgo le discordie, e l'otite,
Quasi a p ro v a d a vo i fa tte e p a tite ,
I ritro si p a r e r i, e le non pron te
E in m ezzo a ll' eseguire opre im pedite,
R eco a d un alta originaria fonte
L a cagion d'ogni indugio, e d'ogni lite ,
A quella a u to rità , che in m o lti, c v a ri
I)'o p in io n , quasi lib ra ta , e pari.
51.
O ve un sol non im p era , onde i giudicj
P en dan o p o i de' p re m j, e delle p e n e ,
O nde siati com partite opre ed ufficj,
I v i errante il governo esser conviene.
D e h fa te un corpo sol dei m em bri am ici:
F a te un ca p o , che g li a ltr i in d rizzi e frette:
D a te a d un sol lo scettro e la possan za,
E sostenga d i R e vece e sembianza.
”E r , Furstar! jag försäkrar (höre orden
Ej samtid b lo tt, men eftervcrld oekså!
D e himmelska dem höra o f va n jorden):
N u tid är m ogen , att till verket gå.
D en b le f det m indre, om J uppskof gjordenj
H vad nu är säkert, b le f högst ovisst då.
Jag spår: E gyp ten , om vi äro sena,
M ed P alestinarns skall sin makt förena.”
29.
Ilan slöt. E tt sorl flög hastigt genom laget 5
M en upp steg P etru s, Eremiten. — H an,
Som först om helga tåget väckt förslaget,
T ill råds bland Furstar sa lt, fast enskilt m an.—
” Med Gottfrid röstar jag för företaget,
V id sa k , så sjelfklar, man ej tveka kan.
U tförligt l i a n har visat oss det rätta:
J gillen det. Jag lägger till blott detta:
50.
” V ill jag de tvister, skyrnfer, sammanställa,
Här lid n a , gjorda, likt med täflans flit,
D en str id , som låter ingens mening gälla,
O cli er t, så nära m ålet, brutna n it 5
Så hänför jag till en ursprunglig källa
A ll grund till hvarje u pp sk of, hvarje split:
T ill denna m yndighet, som inyen äger,
Men som här lika mellan alla väger.
51 .
” Der ej en enda får befälet föra,
Som delar ut belöning, straff, bestyr,
Som säger a lla , livad de få och böra,
D er blir, som här, all ledning hufvudyr.
U p p , att en kropp af brödralemmar göra,
E tt h ufvud , som dem alla led er, styr!
J a , lem nen åt en enda makt ocli spira,
Och honom m å, som K u n g , vi vörda, fira!"'
Q ui tacque il veglio. O r quai pensier, quai p e tti
Sun chiusi a t e , sant' a u r a , c divo ardore?
in s p ir i tu dell' E rem ita i d e tti,
E tu qVimprim i ai eavalier nel co re:
S gom bri gl’in serti, anzi ql’innati affetti
D i so v ra sta r, </* lib e r ta , d ’onore}
S ì che Guglielm o e G u e lfo , i più sublim i,
C hiam ar G offredo p er lor duce i prim i.
SS.
E ’a p provar gli altri. E sser sue p a r ti dentro
D e lib e r a re , t* com andare altrui.
Im ponga ai vin ti legge egli a suo senno;
P o r ti la g u erra , c tfnatolo vu o le, e a cui:
G li a ltr i, già p a r i, ubbidienti a l cenno
Siano or m inistri degl’ im perj sui.
Concluso ciò, fam a ne v o la , e grande
P e r le lingue degli uomini si spande.
54.
E i si m ostra ai soldati', e ben lor pare
D egno d ell’ alto g r a d o , ove l ’han posto:
E riceve i saluti e ’l m ilitare
A p p la u so in volto placido e composto.
P o i eh’alle dim ostrarne um ili e care
D ’am or, d ’ubbidienza ebbe risposto,
Im pon che ’l (fi seguente in un gran campo
T u tto si m ostri a lui schierato il Campo.
35.
P acca n ell’ oriente il S ol ritorn o,
Sereno c luminoso oltre l ’u sato,
Quando co’ raggi usci d el nuovo giorno
S otto l ’insegne ogni guerriero arm ato,
E si m ostro, (pianto p o tè , più adorno
A l pio liu g lio n , girando in largo prato.
S ’era egli fe rm o , e si vedea davan ti
P a ssa r distin ti i cavalieri e i fanti.
Den gamle tystnar. Nu livad bröst väl blifver
F ö r d ig , du Andens gudalåga, lyekt?
A t Erem itens mun du orden gifver,
I riddarenas bröst du in dem tryckt.
Du röjer bort all rotad, medfödd ifver
T ill tvånglVi m akt, till sjelfvisk iiras % s ‘ ,
A tt W ilh e lm , W e lf , de främsta bland dem alla,
Nu med sitt val på Gottfrid genast falla.
55.
D e andra stämde in. — A f h o n o m bara
Må allt bero! Han må från denna dag
Krig , när lian v ill, mot hvem lian v ill, förklara,
Oeh åt de slagna föreskrifva lag!
Ilans vapenbröder förr, nu skola vara
Ilans tjen are, ocli lyda lians behag. —
Så afgjordt: ryktet flyger, högt att sprida
D et u t, från mun till mun, i hären vida.
54.
lia n visar sig for tropparna. Den ära,
livart ill han ly fte s , syns han väl dem värd,
Oeh gladt sin hyllning de ål honom bära
Med krigar-jubel oeh med klang af svärd: —
H a n , mildt alfvarlig, svarar på de kära,
De undcrgifnn hjertans vördnadsgär d 5
O eh , på en vidsträckt slä tt, dem alla bjuder
I morgon sam las, när trumpeten ljuder.
55.
De östra bergen Soln med purpur målar,
N u , m er än van ligt, lysande och klar,
D å , med den nya dagens första strålar,
livar kämpe träder under sitt st andar:
I bästa skrud han för sin Ilöfding prålar; —
Men Gottfrid sje lf midt blaiul dem stadnat har,
Oeh rytteri oeh fotfolk nu på heden
För honom tåga fram i slutna leden.
56.
M en te, degli anni e d e ll* oblio nem ica,
D elle cose custode e dispen sicra,
F a g lia m i tua ragion s ì, eli io ridica
D i (piel Cam po ogni du ce, ed ogni schiera.
Suoni e risplenda la lor fam a a n tic a ,
F a tta d a g li anni ornai tacita e n e ra :
T olto d a ’ tuoi tesori orni m ia lingua
C iò , ch’ascolti ogni e tà , nulla l’estingna.
57.
P rim a i F ranchi m ostrarsi: il duce loro
Ugone esser so lea , d el I te fra tello .
N e ll Iso la d i F rancia eletti fo r o ,
F r a quattro fu m i ampio paese e hello.
Poscia che Ugon m o rì, d e’ gigli d ’oro
Seguì l ’usata insegna il f e r drapello
S otto C lo ta re o , capitano egregio,
A cu i, se nulla m anca, e il nome regio.
58.
M ille son d i gravissim a arm atura:
Sono altrettan ti i cavalier seguenti,
D i disciplina ai p r im i, e d i n atu ra,
E d ’a rm e , e d i sem bianza indifferen ti,
N o rm a n d i tu tti, e gli ha R o b erto in cu ra,
C h ’e principe natio d i quelle genti.
P o i duo pastor d e’ popoli spiegaro
L e itisegne lo r , Guglielmo ed A dem aro.
59.
che ne’ divin i
,
r
lo
i
d
L ’uno e l ’altro
U ffcj gin tratto pio m inistero,
Sotto l ’elmo prem endo i lunghi crin i,
E sercita d e ll’ arm e or l’uso fero.
D a lla citta d ’O range e d a i confini
Q uattrocento gu errier scelse il primiero-,
M a guida quei d i P oggio in guerra l ’a ltr o ,
N um ero egu al, tie rnen nell’ arm e scaltro.
0 M inne, tingens trogna vårdarinna,
Som evigt Iiat till är och glöm ska bär,
M ig bistå n u , alt namnen jag må finna,
H var liöfd in gs, och bvart fo lk s, i denna här!
Ilv a d åren sk ym t, i nyfödd glans må brinna,
Må åter lju da, hvad förstummadt är:
Min sång försköne s å , livad d u mig lånar,
A tt h va rje tid det h ö r , ej en utplånar!
57.
F räm st visade sig Franker. Kungens hroder
— Ilan s namn var litig o — förr dem anfört har:
O ch Isle de F ra n ce, ett mellan fyra floder
S k ö n t , vidsträckt landskap, deras hembygd var.
S e’n Ilu g o d ö tt, Clothar befälets roder
Har få tt, och gyhlne liljornas standar:
En utmärkt h ö fd in g , en a f härens Store; —
Om något fa tta s, namn af K ung det vore.
58.
Han tusen man a f tyngsta rustning leder;
O ch lika många har den trop p , som der
N u rycker fram. T ill k rigstukt, vapen, sed er,
O ch a n letsd rag, den lik den forra är.
Norm ander a lla , föras de med heder
A f infödd p rins, som namnet Robert bär. —
T vå folk en s herdar breda nu standaret,
Och W ilh e lm , A dh em ar, så heter paret.
59.
D e b ä g g e, fordom fromma tempelprester
1 Herrans h elged om , i fridens sp år,
Nu taga del i krigets vilda fester,
Med lå n g t, inunder hjelm cn pressadt, hår.
D en förras hop a f fyrahundra gäster
Ifrån O ran ge, och från dess än gd , består;
Men från Puy en tropp , till antal lika,
Har Adhemar. D e n ger i bragd ej vika.
40.
B a ld o ria poscia in m ostra a d d a r si ve d e
C o ’ B olognesi suoi quei d el (fermano,
C he le sue genti il pio fra te i g li cede
O r , eli ei d e’ capitani e capitano.
I l C onte d e’ C arn u ti in d i succede,
Potente d i consiglio, c p rò d i mano,
l ari con lu i quattrocento', e trip lica ti
Conduce B a ld o vin o in sella arm ati.
41.
Occupa G uelfo il cam po a lor v ic in o ,
T om , eh* all* alta fortu n a agguaglia il m erto.
C onta costui p e r gen itor L atin o
D e g li A v i E stensi un lungo ordine e certo.
M a G erm an d i cognom e, e d i dom ino,
JYella gran casa d e ’ G u elfon i c inserto:
R eg g e C o rin tia , e presso l ’Istro e ’l B eno
C iò , che i prisch i S u c r i, e i R e ti avieno.
42.
A qu esto, che retaggio era m atern o,
A cq u isti ei giunse gloriosi e g ra n d i,
Q u indi gente tru c a , che pren de a scherno
D ’atular contra la m o rte, o v’ ei com andi,
Usa a tem prar ne* c a ld i alberghi il verno ,
E celebrar con lieti in v iti i pran di.
P u r cinquem ila alla p a r te n za , e appena
( D e ’ P e rs i avan zo) il terzo or qui ne mena.
43.
Segu ia la gente p o i can dida e bion da,
C he tra i F ra n ch i, e i G erm a n i, e ’l m ar si (jiacc,
O ve la M osa ed ove il B en o inonda
T e rr a d i biade e d ’an im ai ferace j
E gl' Isolan i lor, che d ’alta sponda
R ip a ro funsi a ll* Ocean vo ra ce,
L ’O cean, che non p u r le m erci e i legn i,
M a intere inghiotte le citladi e i regni.
D erpå med Balduin li 11 mönstrin g skrider
Folk Iran B ouillon. En del följt förr hans liror;
T y , vald fili drott for drollarna om sider,
S ilt lolk åt lionom denne nu förtror. —
Så Grcfven u taf Chartres fram der rider,
1 striden tap p er, som i rådslag stor.
Han fyrahund ra har till häst; men liera
Har B ald u in , ja trenne gånger mera.
41.
I)em närmast kommer W e l f , han, i hvars händer
F örfjen st och lycka lika man förnam.
lla n , genom fadern, kan från Latiens slränder
Lång rad a f Estc-ano r räkna fram 5
Men T ysk fili nam net, Tysk till sina länder,
Inympad nu i W elfcrs ädla stam ,
lla n K ärnlhen styr, oeh styr det folk, som lefver
K ring Hhen och Donau (fordom Rhetier, Suever).
42.
T ill detta , som var m ödra-arf , han lade
Ej ringa sträckor , dein han sjelf lorvärft:
Och derifrån han folk nu utfört hade,
S om , der han bjuder, gä mot döden djerft.
I värmda hus de mildra vintern glad e,
Med skämt och samqväm — bruk a f fädren ärfdt.—
Qvar a f fem tusen linns, som anträdt färden,
Knapt tredjede len (Persers lemning är den).
43.
Ett ljuslett fo lk , lj usk åra d t, nu ses folja 9
Som m ellan liafvet, T yskland, Frankers jo r d ,
Sitt hem vist h ar, der llh en och Mosci skölja
En b y g d , på spanmäl rik oeh boskaps- lijord.—
Derefter ö b o r , som mot hafvets bölja,
Den g lu p an d e, sin skans ha färdiggjo rd,
Mot O cean’, som skepp och varor sniken
U ppsvälje r, ja , oeh hela släder, riken.
G li uni e (jli a ltri son m ille , e tu tti vanno
S otto un altro R o b erto insieme a stuolo.
M aggior alf/uanto e lo squadron B ritan n o:
Gm jliclm o il regge a l R e m inor figliolo.
Sono gVInglesi sa g itta rj, ed hanno
Gente con lo r , eli e più vicina a l polo.
Questi d a ll9 alte selve irsuti m anda
L a divisa d a l moiulo ultim a Irlan da.
'i 3.
V ieti p o i T a n cred i, e non e alcun fr a tanti
(T ra n n e R in aldo) o fe rito r m aggiore,
0 p ia bel d i m aniere e d i sem bianti,
0 piìi eccelso ed intrepido d i core.
S ’ alcun om bra d i colpa i suoi gran vanti
R en d e men ch ia ri, e sol fo llia d'am ore:
N a to fr a Varine am or d i breve vista ,
C he si nutre d ’affanni, e fo rza acquista.
46.
E fa m a , che quel d ì , che glorioso
Fé* la rotta d e9 P e r si il popol F ran co,
P o i che T an credi a l fin vittorioso
1 fu g g itivi d i seguir fu stanco,
C erco d i refrigerio e d i riposo
A lV arse la b b ra , a l travagliato fianco,
E tra sse, ove invitollo a l rezzo estivo
Cinto d i v e rd i seggi un fonte vivo.
47.
una d o n zella ,
proviso
Q u ivi a lui d'im
, arm ata apparse.
te
n
fro
T u tta , fu or che la
E r a p a g a n a , e la venuta aneli ella
P e r Vistessa caqion d i ristorarse.
E g li m iro lla , ed am m iro la bella
S em bian za, e d'essa si com piacque, c ti arse.
Oh m eraviglia! A m o r , eh'appena e n ato,
Giti grande v o la , c già trionfa armato.
44.
E n annan R obert anför bäggedcra :
- Ilv a r tropp liar tusen man 5 - men Englands lå n ,
D en B rittiska sq uadron, liar något mera 5
D en fors a f W ilh e lm , kungens yngre son.
M ed dem — bågskyttar alla — folja flera
U ta f ett fo lk , än mera norr ifrån:
U r skogars d ju p, d e m , ruggiga ocli v ild a ,
H ar Irland sän d t, det längst från verlden skilda.
45.
N äst dem Tancred. — Rinaldo undantagen,
B land alla ingen strider mera käckt,
E j finns g esta lt, mer smyckad a f behagen,
Ej finns en sjä l, mer hög och oförskräckt.
O 111 något skugga ger åt h jeltedragen ,
D e t kärleks-yrsel ä r, bland vapnen väckt.
F ö d d a f en flyhtig sy n , ej än utplånad,
Ilan s kärlek närs a f qval och höjs af trånad.
46.
D et s ä g s , den d ag, då efter tappra strider
D et lyck ats Franken P ersers härar slå ,
T a n c r e d , att dem förfölja trött om sider,
V ill efter segern någon läskning få:
A f törst hans g o m , hans kropp a f matthet lider,
H an söker sig en plats att livila p å ,
O ch gröna säten snart i skuggan finner,
D e r , m ellan lö fv en , klar en källa rinner.
47.
I hast en sköldinö står vid källans krusning,
F u llt väp nad 5 s e s blott hennes anlet kan:
E n hednisk m ö , till löfvens svala susning
N u lockad dit a f samma sk ä l, som han.
Han henne såg: hans undran b le f förtjusning,
Han såg sig icke m ätt, han n jö t, han brann.
O under! Amor , fö d d knapt, till vår häpnad
R e’n flyger fu llväxt, segrar re’n beväpnad.
E lla (Celino coprissi-, e se non era
CICaltri (/nini a r r iv a r , ben Cassaliva.
P a rtì d a l vinto suo la donna a lte ra ,
C1Ce per necessita sol fu g g itiv a ’,
M a Vimmagine sua bella e guerriera
T a le ei serbo nel c o r , qual* essa e viva.
E sem pre ha nel pensiero e C atto, e 7 loco,
In che la v id e , esca continua al foco.
49.
E ben nel volto suo la gente accorta
L egger p a tria : questi a r d e , e fu or d i spene;
Così vien sospiroso, e così porta
Passe le ciglia, e d i mestizia piene.
G li ottocento a ca v a llo , a cui fa scorta,
L a scia r le piagge d i Cam pagna am en e.
P om pa m aggior della n atu ra, e i c o lli,
Che vaqijhegipa il T irren fe rtili e m olli.
HO.
V eniali dietro (lugento in G recia n a ti,
C he son quasi d i fe rro tutto sco rcili:
Pendoli spade ritorte a ll un d e* l a ti,
Suonano a l tergo lor fa re tre ed a rc h i:
A sc iu tti hanno i c a v a lli, a l corso u s a ti,
A lla fatica in v itti, al cibo parch i:
JXell* assalir son p r o n ti, e nel r itr a r s i;
E combatton fuggendo erran ti e sparsi.
ol.
T a tin regge la sch iera , e sol fu qu esti,
C he G reco accompagnii V anni L atine.
Oh vergogn a, oh m isfatto! or non avesti
T u , G rec ia , quelle guerre a te ideine?
E pu r quasi a spettacolo sed e sti,
Lenta aspettando de* grand* a lti il fine;
O r , se tu se* vii se r v a , è il tuo servaggio
(IVon ti lagnai') giustizia, e non oltraggio.
Ilon sii yler sii»* ined hjelm en: om en skara
Al* folk ej k oin m il, envig lion begär.
Den stolta viker, men a f nödtvång bara,
T y d en , hon flyr fö r , re’n besegrad är.
Men han i hjerlat glädes alt bevara
Den skönas krigarbil d 5 bon lefver der:
O ch hennes s tä lln in g , stä llet, blickens fråga,
Al l t ser han jem t: — allt näring för lians låga.
49.
” Ilan brinner h o p p lö st” , så en hvar skall tänka,
Som honom s e r , och sjell* känni kärlek räti :
Sä suckande han k om m er, så lian sänka
Sitt öga s e s , på sorgen s dystra sätt. —
Men åttahund ra ryttare der blänka 5
H a n fört dem frän Campanicus ljufva slä tt 9
(N aturens p rak t-u p plaga) och från kullar,
Vid hvilkas fo t T yrrhensk a hafvet rullar.
80.
I rustning lätt, med harnesk nästan inga,
Tvåhund ra komma nu från Grekland s ängd:
P å ryggen bågarna och kogren klinga,
En krokig sabel är vid sidan hängd:
De magra hästar h a , som eldigt springa,
O ch so m , lätt fö d d a , trotsa vägens längd:
En trop p , till anfall snabb och snabb att vika,
S o m , skin grad , strider och som flyr tillika.
81.
Tatin dem a n fö r , ensam han hland Greker,
Som följde L aliens vapenska ror nu.
O blygd! S å , G rek lan d, intet dig beveker,
D ig dock så nära har du kriget ju?
Och dermed b lo tt som skådespe l du lek er,
H elt makligt dram ats utgång bidar du. —
N u , om en ringa tr ä l, dig ej beklaga!
Din Iriildom iir ej v å ld , är rättvis aga.
32.
S q u a d ra d'ordine estrem a ecco vien p o i,
ilfa d'onor p r im a , e d i v a lo r e , e d'arte.
S on qui qli avven tu rieri in vitti e r o i,
T e rro r d e ll' A s ia , e fo lq o ri d i M arte.
Taccia A r q o i M in i, e taccia A r tii que' suoi
E r r a n ti, che d i sogni empion le carte $
Ch* ogni antica m em oria appo costoro
P erd e . O r qual duce f a degno d i loro?
33.
D udon d i C o m a e il duce: e perche duro
F u il giudicar d i sangue, e d i v irtu te ,
G li a ltr i sopporsi a lui concordi f u r o ,
C h' avca più cose f a tte , e piìi vedute.
E i d i virilità grave e m a tu ro ,
M o stra in fresco vigor chiome canute ’,
M o stra , quasi d ’onor vestigj deg n i,
D i non brutte fe rite im pressi segni.
34.
E ustazio e poi fr a p r im i, e i p ro p rj p re g j
Illu stre il fa n n o , e piìi il fr a te i Duglione.
G ernando v' e , nato d e’ I te N o r v e g j,
C he scettri v a n ta , e tito li, e corone.
Itu qgicr d i D a ln a villa infra g li egregj
L a vecchia fa m a , ed E n gerlan ripone:
E celebrati son fr a i più g a gliardi
Un G enton io, un R a m b a ld o , e duo G h erardi.
33.
Son fr a ' lodali U baldo an co, e Dostnondo
D e l gran ducato d i L in caslro erede.
N on fia eh' O bizzo il Tosco aggravi a l fondo
C hi fa delle memorie ava re prede^
N e i tre fr a te i L o m b a rd i a l chiaro mondo
I n v o li, A c h ille , S fo r z a , e P a la m e d e ’,
O 'l fo rte O tto n , che conquisto lo scu do,
In cui daU'angue esce il fanciullo ignudo.
Der kominer s is t, men främst att sig inviga
A t ärans mödor ocli åt farans stund,
Squadro ^ a f lijeltar, som frivilligt kriga,
K rigsgude ns åskor, A siens skräckförbund.
Med sina Minyer må Argo tiga,
Ej Artkur skryta med sin taffelrun dj
Hvar fornbild bleknar bort för denna skara.
N u — hvem är värd att dessas köfding vara?
83.
D et D udo är a f Consa. — Som de alla
I börd ock bragd ka dcrtill lika rätt,
Med enigt val till drott de honom kalla,
Som mer kar sett ock rönt på alla sätt.
K ring m anlig kjessa gråa lockar svalla,
D ock är hans hjerta u n g t, kans sinne lätt,
O ck frisk kans kraft: — Han visar ä n n u spåren
I djupa ärr a f icke fula såren.
84.
E ustachc är bland de främsta. Honom tryter
E j bragd ; a f Brodern s är kan större än. —
G ernand, en N orriges kungaso n, som skryter
A f spiror, titlar, kronor, kommer se’n.
R uggier de B ern aville, ett namn, som bryter
Igenom sekler. — Engerlan näst den:
O ck bland de tappraste vill ryktet veta
G enton, R am bald, ock två, som Gerhard keta.
88.
Ubald oek Rosm ond äfven högt berömma s,
Lan c as ter kör §om arf den sista till = I
O bizzo Irån Toscana skall ej dömmas
T ill glöm skans d ju p , som allting sluka vill.
E j m å, från L om bardiet, tre bröder glömmas
M ed namnen: S forza, Palam ed, Achill;
Ej O tto , som a f vunnen sköld sig gläder,
D er nakna barnet ur ett ormgap träder.
N e G u asco, ni' R id o lfo addietro lasso,
iVi* firn ni* l'altro G u id o , ambo fa m o s i;
N on E b e ra rd o , e non G ernier trapasso
Sotto silenzio ingratam ente ascosi.
O re voi m e, </i numerar già la sso ,
G ii dippe ed O di tur d o , am anti e sp o si,
R a p ite? Oh nella guerra anco consorti,
iVon sarete disgiunti, ancor che morti.
87.
scuole (VAm or che non s'apprende ?
I v i si fé' costei guerriera ardita :
V a sem pre affissa al caro fianco, e pende
D a un fato solo V una e l'altra vita.
C o lp o , eh 'a d un sol noccia, ungua non scende,
M a indiviso e il dolor d ’ogni fe rita :
E spesso è l'un fe r ito , e l'altro langue,
E versa l'alm a q u el, se questa il sangue.
38.
M a il fanciullo R in aldo è sovra qu esti,
E sovra quanti in m ostra eran con du tti,
Dolcement e feroce alzar vedresti
L a regai fro n te, e in lui m irar sol tutti.
L ' età precorse e la speranza ’, e p resti
P arean o i fio r, quando n uscirò i fr u tti:
S e 'I m iri fulm inar nell' arm e a vvo lto ,
M a rte lo stimi,- A m o r , se scopre il volto.
39.
L u i nella riva d 'A d ig e produsse
A B erto ld o S ofia, Sofia la bella
A B ertoldo il possente: e p ria che fussc
T olto quasi il bambin dalla m am m ella,
M a tild a il v o lle , e n utricollo, e lustrasse
N e ll' a rti regie-, e sem pre ci fu con e lla ,
S in eh’ invaiglii la giovinetta mente
L a trom ba, che s’udia dall' Oriente.

Download Report