(XII sången 48-71 st.) Fri öfversättning som med vidtberömda p

/y
TANCRBDS B5JVIG BIED CLORINDA.
Fragment
ur
G ERUSALEM M E
(X II Sängen 4 8 - 7 1
F ri
L IB E R A T A
St.)
öfrers ätt ning
som
incd v uh berömd a P h ilos. F acu lteten s tillslànd
oeli
under in seeiu lc a f
mag.
CARL WILHELM BOTTIGER
E . O. A d j u u c t i T y s k a och I t a l i e n s k a L i t t e r a t u r e n
L e d a m o t a f K o n g l. Vet. ock V i t l e r k . - S a m k . i G ö t h e b o r g
fö r Philosopliislta
utgifven
och
Graden
författad
af
a f Ö stgötha N a tio n
o lienti ig en fö rs v a ra s
pä Gus t a v i a ns ka L ä r o s a l e n d.
p. v. ♦. e
IJpsaln
'V c H I, s T pt ö M
It
J un i i 1 8 4 5
m.
«945
t. A K T B O M.
fl
född
M ed
inn erlig
tacksam bt t
l i l l egn nd l
J'
A . F A I jK .
Ät
Älskade Anförvandter
kärleksfullt, v ö rd sa m t, tacksamt
TaiicrceSs envig; m ed Cloriiula*
F r a g m e n t ur
Cerusaleiiinie Liberata.
^ X l l Sången 4 8 — 71 S t.)
Den gyltlne porten öppnas. Kungen träder
vapen dit: — sitt folk kring sig han såg.
Om lyckan krigarparels handling leder,
Då vill han värna deras återtåg.
Vid porten re’n de slå ; — sig Turken gläder,
Men Franken rusar fram , likt hafvels våg:
Al* Soliman han dock tillbakatränges,
Och porten sluts. Clorinda utestiinges.
i
A perta 'e V aurea p o rta , e quivi tratto
E il I t e , c/t’ armato il popol suo circonda,
P er raccòrrò i tjucrrier da sì rjran fa tto ,
Quando al tornar fortuna abbiati seconda.
Saltano i due sul limitare, e ratto
D i retro ad essi il Franco stuol v’ inonda;
M a V u rta , e scaccia Solimano, e chiusa
E poi la porta, e sol Clorinda esclusa.
4» lloii ensam utestängdes; fy den slunden,
Då porten slö ts, I2011 utåt flilfet drog,
Flög lågande af harm, alt i sekunden
Få hämnd på Arimon, som henne slog.
Jliiniud fick hon; men Argantes blick, ej bunden
•lämt vid Florinda, andra vägar tog.
i striden, trängseln, nattens mörker, sinnet
Ifans öga svek, och hjertat sveks af minnet.
.so Men då hon hämnden nått, af blod betingad,
Och hejdat v r e d e n i »less snabba lopp,
II011 finner porten stängd, sig sjelf omringad:
Att döden undfly äger hon ej hopp.
Dock hennes list, af andras blindhet vingad,
Ny fint till räddning finner genast opp:
Hon blandar sig bland fiendernas skaror
Och undgår okänd alla dödens faror.
49 Sola esclusa ne f a , perche in gnelT ora,
C!i altri serro le porte, ella si mosse,
Li corse ordente, c incrudelita fora
A punire A rim o n , che la percosse:
Punilloj e 7 fero Argante avvisto ancora
J\on s’ era, di ' ella si trascorsa fosse ;
Che la pugna, e la calca, e V aer denso
A i cor togliea tu cura, agli occhi il senso.
so M a poi che intepidì la mente irata
N e l sangue del nemico, e in sif rivenne,
ì ide chiuse le porte, e intorniata
S e da’ nemici, e morta allor si tenne.
P u r vergendo, eli’ alcuno in lei non guata,
JSov' arte di salvarsi le sovvenne:
D i lor gente s’ infinge, e fra gl.' ignoti
d ie ta s avvolge, c. non e ehi la noti.
«
si Och se’n, lik ulfven, som i nattlig- timma
Till skogs sig smyger, då han röfvatt nog;
I djupa trängseln och i kolsvart dimma
Clorinda gynnad väg for flykten tog;;
Men hennes flykt syns blott Tancred förnimma,
Som anländt dit, då Arimon hon slo»g.
Hon intet kan for dennes blickar dölja,
Som spejar hennes steg och vill dem följa.
i2 Ett envig vill han. T ro n , att denna qvinna
En kämpe ä r , gör honom dertill böjd:
Hon på en omväg går att staden hinna
Igenom annan p o rt, kring bergets höjd.
Tancred, som följer, syns a f vrede brinna,
På afstånd re’n af vapenklangen röjd.
Hon vänder sig och frågar: ” h vilka öden
Bär du mig väl?” Han svarar: ”krig och döden.”
P oi , come lupo tacito s* imbosca
Dopo occulto misfatto, e si desvia,
Dalla confusion, dall’ aura fosca
Favorita e nascosa ella sen già.
Solo Tancredi a vvia i, che lei conosca:
E gli quivi e sonjiunto alquanto pria.
. F i ipunse allor, eh* essa Arim on uccise:
F id e , e segnolla, e dietro a lei si mise.
52 F uol nelV armi provarla: un uom la stima
Degno, a cui sua virtìi si paragone.
F a qirando colei /’ alpestre cima
Ferso altra p o rta , ove d ’ entrar dispone.
Sequi eqli impetuoso $ onde assai prim a
Che giunga, in guisa avvien che il arm i suonc,
Cli ella si volge, e grida: O tu , che porte,
Clic corri si? risponde: guerra, e morte.
”Jag- krig och d ö d , lion sade, vill dig gifva,
Då du begär den” : och hon färdig står.
Han kämpen ser till fots och vill ej blifva
T id häst, men stiger genast af och går.
De vreden egga och sin stolthet lifva,
I dragna svärdet vreden vapen får.
De mot livarandra nu sig modigt vända,
Som tjurar, af en svartsjuk ilska tända.
Väl mängdens blickar värd och sol-ljus dager
Var deras kamp, förtjent af minnets vård.
Du N att, som i ditt mörka sköte tager
Så herrlig strid och gömmer den, hur hård!
Låt dig behaga, att jag slöjan drager
Från denna stod i ärans tempelgård!
Må deras rykte lefva! Deras ära
Skall minnets ljus midt i ditt mörker nära.
Guerra e morte avrai, disse: io non rifiuto
1) u rla ti, se la cerchij e ferm a attende.
J\on vuol Tancredi, che pcdon veduto
H a il suo nemico, usar cavallo, e scetule:
E imjnujna V uno, e V altro il ferro acuto,
E d aguzza V orgoglio, e /’ ire accende j
E vansi a ritrovar non altrim enti,
Che duo tori gelosi, e d'ira ardenti.
Degne d' un chiaro S o l, degne d’ un pieno
Teatro opre snrian sì memorande.
N o tte , che nel profondo oscuro seno
Chiudesti, e nell’ oblio fatto sì grande,
Diacciati, eh’ io nel tragga, e ’n bel sereno
A lle future età lo spieghi, e mande.
Diva la fam a loro, e tra lor gloria
Splenda del fosco tuo I' alta memoria.
iS Att undgå hugg, dem möta, gå tillbaka
Ej bryr dem. Skicklighet ej gäller här.
De finters list oeh falska bugg försaka .
I natt och vrede konsten flyktig är.
II ö r, huru fasansfullt de svärden skaka
Emot hvarandra! Ingen viker der.
Jiimt stadig foten slår, jämt handen röres:
Förgäfves ej till stygn oeh bugg den föres.
se Skymf retar barmen, båda hämnden mana:
Ånyo skymfa mäktar hämnden väl;
Oeh derför är det lätt för dem att spana
Till nya anfall alltid nya skäl.
Allt trängre blifver slutligt stridens bana:
Ej klingan längre får i striden del.
Med svärdets fäste stöta de hvarannan,
Med sköld oeh hjelm de drabba grymt tillsamman.
55 N on schivar, non parar, non ritirarsi
f'oglion cosi o r , ne (pii destrezza ha parte.
N on danno i colpi or finti, or pieni, or scarsi;
Toglie V ombra, e ’l fa r or V uso dell’ arte.
Odi le spade orribilmente urlarsi
A mezzo il ferro ; il pie d' orma non parte:
Sempre e il pie ferm o, c la man sempre in moto $
N e scende taglio invan, ne punta a voto.
se L ’ onta irrita lo sdegno alla vendetta,
E la vendetta poi /’ onta rinnuovn;
Onde sempre al fe rir , sempre alla fretta
Stim ol nuovo s" aggiunge, e caip'on nuova,
i r or in or pia si mesce, e pia ristretta
S i fa la pugna, e spada oprar non giova:
D ansi co’ pom i, e infelloniti, e crudi
Cozzaii con gli elmi insieme, e con gli scudi.
t)
57 Tre gånger Riddarn liar hjeltinnan sluten
I slarlta armars svårupplösta band:
En k ran s, af trogen älskare ej knuten,
en af en bister oväns bårda hand.
T re gånger dock den blef af henne bruten;
I blod ånyo frossar jerncts tand ;
Tills båda, trötta, sig tillbakadraga
Att hvila efter långa striden taga.
58 De på livarandra stirra, och med möda
På svärdets fäste stödja maktlös kropp.
Re’n färgar solen österns iingder röda,
Vid hennes glans förbleknar sljernors tropp.
Tancrcd sin ovän ser i sår förblöda
Och h y ser, mindre sårad, segrens hopp.
Han yfves. O , J svaga menskohjerlan,
Som under lyckans gunst ej anen smärtan!
57 T re volte il cavalier la donna siringe
Colle robuste braccia, cd altrettante
D a (jue nodi tenaci ella si scinge,
JYodi di fier nemico, e non d' amante.
Tornano al fe rro ; e /’ imo, e V altro il tinge
Con molte piaghe, e stanco, cd anelante
E questi, e quegli a lfn pur si ritira,
E dopo lungo faticar respira.
as L ' un V altro guarda, c del suo corpo esangue
S u l pomo della spada appogi/ia il peso.
Già dell’ ultima stella il raggio lanque
A l primo aIbor, eli e in oriente acceso.
Vede Tancredi in maggior copia il sangue
nel suo nemico, e se non tanto offeso:
N e gode, c superbisce. Oh nostra folle
Mt ‘afe, eh' ogni aura di fortuna estolle!
IO
59 Dii, arine, med triumplicns fröjd dig- dårar!
Elt sorgens teeken blir din ärestod.
Blir du vid lif, du med ett liaf af tårar
Shall gälda åter livarje droppa blod. —
De än ej yttrat något ord, som sårar;
Stumt, stirrande än krigarparet stod.
Tancred till slut bröt tystnaden och sade,
T y lust att veta kämpens namn lian bade:
ro ” Ilvad skada, att oss hit vår djerfhet leder,
Der tystnad sluter allt uti sin famn !
Men, då vårt bårda öde oss ej gläder
Med vittnens lof och ryktets sälla ham n,
Om böner få bland vapnen rum, jag beder,
Att du 111ig yppar så ditt stånd som namn.
Då — seger eller död! — jag visshet äger,
Ilvcm som ger heder åt min död, min seger.”
59 M isero, di che godi? oh quanto mesti
Fiano i trionfi, ed infelice il vanto!
Gli occhi tuoi puyheran (se in vita resti)
D i quel sangue ogni stilla un mar di pianto.
Così tacendo, e rim irando, questi
Sanquinosi querrier cessaro alquanto.
Ituppc il silenzio alfin Tancredi, c disse,
Perche il suo nome a lui V altro scoprisse:
00 ISostra sventura c ben, che qui s’ impieghi
Tanto valor, dove silenzio il copra;
M a poiclib sorte rea vien che ci neghi
E lode, e testimon degno dell’ opra,
Pregali (se fra V arme han loco i preghi)
Che ’/ tuo nome, <• 7 tuo stato a me si scopra
Accioccli io sappia, o vinto, o vincitore,
Chi la mia morte, o la vittoria onore.
li
hi llon svarar stolt: ”Förgäfves du mig frågar,
Än aldrig blef mitt namn i striden kändt.
Hvem liälst jag ä r , jag doek bekänna vågar,
Att jag är en af dem, som tornet b r ä n t” —
Tancred nu talar och af vrede lågar:
” Till egen skada bar du det bekänt.
Ilvad du fördöljer och livad du mig säger,
llarb ar, på hämndens vigtskål lika väger.”
02 Nu hatets furier bådas hjertan drifva
Till kamp på nytt. Hur vildt man strider här!
Der kraft ses död oeh konsten biltog blifva,
Men raseri’t i bådas ställe är.
Yid livar je hugg, som de hvarannan gifva,
En blodig, rymlig öppning stålet skär
I kropp oeh vapen. Doek ej lifvet rymmer
Ur bröstet bo rt, ty hatet vägen skymmer.
oi Risponde i« / croce: Indarno cinedi
Quel eli ho per uso di non fa r palese$
M a chiunque io mi sia, tu innanzi vedi
Un di que’ due, che la qran torre accese.
A i 'se di sdeqno a quel parlar Tancredi;
F in mal punto il dicesti, indi riprese.
II tuo d ir, e ’/ tacer di par in allctta,
Harharo discortese, alla vendetta.
62 Torna V ira ne* cori, e gli trasporta,
Renelle debili, in guerra. Oh fera pugna,
U* i arte in bando, u gin la forza è morta,
Ove in vece d* entrain hi il furor pugna!
Oh che sanguigna e spaziosa porta
Fa ! una, c I' altra spada ovunque giugna
J\ell* armi, e nelle carni! e se la vita
N on esce, sdegno tienia al petto unita.
«s Soni liafvet, fastän stormen mer ej ryter,
A f hvilken nyss dess inre skakadt var,
Ej genast sig till lugn ocli stillhet l)yter,
Men samma brus af samma vågor liar.
Så, fastän blod i deras ådror tryter,
Och armen ej for hugg har styrka qvar,
De dock ännu med stridens första fasa
Med sår på sår emot hvarannan rasa.
e* Men se! Clorinda var af ödet manad
Till döden. Aid dess branter re’n hon slod:
I hennes bröst är vägen blodig banad
Af Riddarns svärd: det dricker hj erta Is flod.
Och klädningen, af guld och silke danad,
Som omslöt veka barmen, fylls af blod.
Clorinda känner re’n, hur lifvet viker5
Den tröttade och matta foten sviker.
es Qual V alto E geo, perche A quilone, 0 Noto
Cessi, che tutto prim a il volse, e scosse,
Non s’ accheta ci p ero , ma 'I suono, e 7 molo
lìitien dell9 onde anco agitale, e grosse}
T a l, se ben manca in lor col sau/pie voto
Quel vigor, che le braccia a i colpi mosse,
Serbano ancor V impeto primo, e vanno
Da tpici sospinti a giunger danno a danno.
64 M a ecco ornai- V ora fatale e giunta,
Che ’l viver di Clorinda al suo f u deve.
Spìnge egli il ferro nel bel sen di punta,
Che vi s’ immerge, e 7 sangue avido beve',
E la veste che il’ or vago trapunta
L e mammelle stringea tenera, c leve,
V empie <F un caldo fiume: ella già sente
M orirsi, c 7 pie le manca egro, e languente.
e* Taneretl sin seger vill ej nu fördröja:
Ilon, genomborrad, såras än. Men när
Ilon faller, hörs bon svaga stämman höja,
Som hennes sista ord till honom b ä r ,
O rd, som hos henne nyväckt anda röja,
Det trons och härlekens och hoppets är
Och sänd at‘ Ond, som vill att denna qvinna,
Som lefvat hedning, dör hans tjenarinna.
es ” Vän, du har segrat: jag dig g e r . . . 5 du gifve
F ö r lå t e ls e ... åt kroppen ej, ty han
Ej fruktar. Nej, blott själens gåfvan blifve!
Gif mig det dop, som henne rena kan.”
IIvad ljuft bevekligt — ingen det beskrifvc —
Ilan i de orden återljuda fann!
De gå till hjerlat att hans vrede släcka,
Med tårars dimma ögat de betäcka.
65 Segue cyli la vittoria, e la trafitta
Vergine minacciando incalza, c preme.
E lla , mentre cadea, la voce afflitta
Movendo disse le parole estreme;
Parole, eli a lei novo un spirto ditta ,
Spirto di E e , di Carità, di Spem e,
V ir tù , eli or Dio le infonde $ e se rubella
In vita f u , la vuole in morte ancella.
«e mimico hai vinto•, io ti perdon: perdona
T u ancora, al corpo no, che nulla pavé,
A l l ’ alma si: deh per lei prega, e dona
Dattesmo a m e, eh’ ogni mia colpa lave.
In i/neste voci languide risuona
Un non so che di flebile, e soave,
Che al cor gli scende, ed ogni sdegno ammorza,
E gli occhi a lagrimar gV invoglia, e sforza.
«i Straxt. dcrintill ur bergets sköte sänder
En l)äck med sakta sorl sitt vattenfall :
Ilan fyller lijelnien der och återvänder
Med sorgsen ifver till sitt fromma kall.
En darrning genombäfvar lijeltens liänder,
Då anlet, än ej känd t, han blotta skall.
Han henne ser och igenkänner! Döfvad
Står han, båd’ röst och rörelse beröfvad.
«s Han dog dock ej $ vid lif han ville blifva,
Och själens kraft som vakt till hjertat drog.
Han skall ju lif med vatten återgifva
Ät den, som han till döds med svärdet slog!
Nu medan dopets ord hans krafter lifva,
Hon re’n af fröjd förvandlad saligt log.
I döden gladt hon tycktes teckna orden:
”Jag går i frid; se, himlen öppnad vorden!”
«7
Poco quindi lonian nel sen del monte
Scaturia mormorando un picciol rio:
Egli v' accorse, e V elmo empii nel fo n te,
E torno mesto al grande ufficio, e pio.
Trem ar sentì la m an, mentre la fronte
N on conosciuta ancor sciolse, c scoprio.
L a vide, e la conobbe; c resti senza
E voce, e moto. A h i vista! ahi conoscenza!
»v Non morì già, che sue virtuti accolse
Tutte in quel punto, e in guardia al cor le m ise;
E , premendo il suo affanno, a dar sì volse
V ita coir acqua a chi col ferro uccise.
M entre egli il snon de' sacri detti sciolse,
Colei di gioia trasmutassi, e rise,
E in atto di morir lieto, e vivace,
Dir parea: s’ apre il Cielo, io vado in pace.
Som liljan mängs ined nattliga violen,
Så öfver snölivit hy sig blekhet ter.
Till himlen bliekar hon och himlen, solen
Tycks medlidsam och ned på henne ser.
Hon sträcker handen, kall som is vid polen,
At Kiddarn, orden icke mäktig mer.
Den ä r en pant från den, som frid vill lofvn.
Sä Jungfrun dör, men tyckes endast sofva.
När han den ädla anden flyktad finner,
Då flyr den kraft, han vunnit nyss åt sig.
En gränslös smärta gränslöst välde vinner
Och bär tiil hjertat hä’n sitt vilda krig.
Och lifvet, som från anletet försvinner,
I hjerlats djup för smärtan gömmer sig:
Den lefvande kan skiljas blott med möda
I färg, i ställning, tystnad, från den döda.
D' un bel pallore ha il bianco volto asperso,
Come «’ gigli sarian miste viole ;
E gli occhi al Cielo affisa, e in lei converso
Sembra per la pietate il Cielo, e ’l Sole$
E la man nuda, e fredda alzando verso
I I Cavali ero, in vece di parole.
G li da pegno di pace. Iti questa forma
Passa la bella donna, e par che dorma.
Come V alma gentile uscita ei vede,
ilallenta (juel vigor, c/t’ avea raccolto,
E l’ imperio di se libero cede
A l duol già fatto impetuoso, e stollo,
Cli al cor si stringe, e chiusa in breve sede
E a vita, empie di morte i sensi, e ’/ volto.
Giìi simile a ll estinto il vivo languc
A l colore, al silenzio, agli a tti, al sangue.
to
?i Geli själen gerna slitit svaga banden,
Som lifvet fängslade vid stoftet än,
F ö r att få följa fria, sköna anden,
Som lyfta t nyss förut sin vinge 5 — men
En hop af Cliristna kampar nu till stranden
A f bäcken kommer: vatten söker den. —
De bort med Jungfrun äfven Iliddarn bära,
Som, i den döda, sjelf är döden nära.
71 E ben la vita sua sdegnosa, e schiva,
Spezzando a forza il suo ritegno fr a le ,
L a bella anima sciolta alfin seguiva,
Che poco innanzi a lei spiegava V a le;
M a gitivi stuol de’ Franchi a caso arriva,
Cui trae bisogno (V acgua, o d’ altro tale,
E con la donna il cavalier ne porta
In se mal vivo, e morto in lei, eh’ è morta.

Download Report