Download

IL VOCALISMO
DAL GERMANICO ALL’ANTICO ALTO-TEDESCO
LE VOCALI BREVI
(IE. A, Ə, O >) GERM. A > AAT. A
ie. *agros, germ * akraz, got. akrs, an. akr, as. akkar, aat. ackar; ags. æcer1;
ie. *oktō(u), germ. *ahtau, got. ahtau, atta, afr. achta, as. aat. ahto; ags.eahta;
ie. *pətxr, germ. *fađar, got. fadar, an. fađer, ags. fæder, as. fadar, aat. fater;
METAFONIA PALATALE PRIMARIA
GERM. A > AAT. E
germ. satjan, got. satjan, an. setia, ags. settan, afr.
settaas. settian, aat. sezzen
germ. batizo, got. batiza, an. betre, ags. betra, afr.
betre, as, betaro, aat. beʒʒiro
germ. *wahsit, aat. wahsit. mat. wähsit
germ. *mahti, aat. mahti, mat. mähte
germ. *garwian, aat. garwen, mat. gärwen
1
Il fenomeno è molto diffuso nel germ.
(ad eccezione del got.). Si tratta di un
mutamento di assimilazione e di
palatalizzazione, dovuto alla presenza,
nella sillaba successiva della vocale i,
j. In aat. la metafonia si è avuta prima
al nord che a sud, la sua diffusione più
ampia si ha secolo VIII.
Esistono dei nessi consonantici che
impediscono la metafonia: essa infatti
in aat. non ha mai luogo dinanzi a /ht/,
/hs/, /rw/ e dinanzi a germ. w. In
questi casi il mutamento avviene in età
mat. e si parla di metafonia palatale
secondaria.
/r/ provoca geminazione nel germ. occ.; in ags. la formazione della voc. /e/ dinanzi a /r/ ha impedito la geminazione.
1
(IE. E >) GERM. E > AAT. E davanti /a/, /e/, /o/
AAT. I davanti /i/, /ī/, /j/, n+ cons., /u/
ie. *edonom, germ. *etan, got. itan, an. eta, ags. as. etan, aat. e££an
ie. *bherō-, germ. *eran, got. baíran, an. bera, ags. as. aat.
beran
ie. *medhpos, (lat. medius) germ. *miđjaz, got. midjis, an.
miđr, afr. midde, ags. midd, as. middi, aat. mitti
ie. *esti, germ. *ist(i), got. aat. ist, ags. as. is; an. er
ie. *nemonom, germ. *neman, got. niman, an. nema, ags.
as. niman, aat. neman
INNALZAMENTO
Il mutamento germ. e > i avviene
in got. in tutti i casi tranne davanti
a /h/, /¥/, /r/ della sill. successiva.
Nel germ occ. e sett. /e/ si innalza
a /i/ dinanzi a /i/, /j/ , n + cons., /u/
della sill. successiva.
ie. *nemesi, germ. occ. *nemiz(i) / *nimis, got. nimis, aat. nimis
ie. nemō, germ. occ. nimu, got. nima, aat. nimu
ie. *bhendh-, germ. *enđan, got. bindan, germ. occ. *inđan an. afr. binda, ags. as.
bindan, aat. bintan
ie. *penqme, vorgerm. *pempe2, germ. *fimfe, got. fimf, an. fimm, ags. afr. as. fīf, aat.
fimf, finf
ie. *sedhus, germ. occ. *siđuz, got. sidus, an. siđr, ags. sidu, afr. side, as. sidu, aat.
situ
(IE. I >) GERM. I > AAT. I
AAT. E davanti /a/, /e/, /o/
ie. *piskos, germ. *fiskaz, got. fisks, an fiskr, as. afr. fisc, ags. aat. fisc
ie. *midhemā, germ. wiewō, got. widuwō, ags. widewe, afr. widwe, as. widowa. aat.
wituwa
ABBASSAMENTO
Il fenomeno è comune al germ.
occ. e sett. (frattura o
abbassamento) dinanzi a /a/, /e/,
/o/ della sillaba successiva, mentre
nel got. germ. i > e (<aí>)ha luogo
solo dinanzi a /h/, /¥/, /r/.
Il passaggio di i > e non ha mai luogo nei part.
pass. della I classe forte, probabilmente per
influsso della i dei relativi presenti.
ie. *uiros > germ. *wiraz, got. waír, an. verr, wgerm.
*weraz, ags. as. afr. aat. wer
ie. *nizdos, ags. aat. nest
an. gripenn (grīpa), ags. gripen (grīpan), as.
gigripan (grīpan), aat. gi-griffan (grīfan)
2
m
Prima della rotazione cons. germ. la labiovelare q si assimila alla bilabiale precedente e perde l’elemento velare
diventando /p/. :
2
(IE. U, , , ,  >) GERM. U > AAT. U
AAT. O davanti /a/, /e/, /o/
ie.sunus > germ. sunuz, got. sunus, an. sunr, ags. afr. as. aat. sun(u)
ie. pugom > germ. *jukan, got. juk, aat. joh
ABBASSAMENTO
ie. dhughəter > *dhukter, got. daúhtar, an dottor, ags.
dohtor, as. dohtar, aat. tohter
Il fenomeno si verifica nel germ.
occ. e sett. (frattura (a-Brechung) o
abbassamento) dinanzi a /a/, /e/,
/o/ della sillaba successiva, mentre
nel got. germ. u > o (<aú>)ha
ie. *ĝhtom > germ. *gulþa-, an. goll, ags. afr. as. aat.
gold; got. gulþ
ie. germ. * furhtjan, got. faúrhtjan, aat. furhten
ie. *dungam germ. *tungōn, got. tuggō, an. tunga, ags.
afr. tunge, as. tunga, aat. zunga
germ. *wundō, an. und, ags. wund, afr. wunde, as.
wunda, aat. wunta
3
luogo solo dinanzi a /h/, /#/, /r/
Il passaggio di u >o è impedito
dal gruppo nas. + cons.
IE.
A
O
Ə
E
 U
I
GERM.
A
E
I
AAT.
A
E
I
4
U
O
U
VOCALI LUNGHE
(IE. Ā, Ō>) GERM. Ō > AAT. UO
ie. *bhrātēr- > *germ. brōþēr, got. brōþar, an. brōđer,
ags. brōor,
afr. brōther, as. brōđar, aat. bruoder
ie. *mAter- > germ. *mōđar, an. mōđer, ags. mōdor,
as. mōdar, aat. muoter (sanscr. mātár) got. (aiþei),
ie. *bhlō-, *bhlōmen, germ. *blōmen, got. blōma, an.
blōme, ags. blōma, as. blōmo, aat. bluomo, bluomo
ie. /ō/ > germ. /ō/ > aat. /uo/ nel corso
della cosiddetta dittongazione
dell’aat.; il fenomeno è attestato
graficamente a partire dal 750 nel
francone e attraverso stadi diversi di
compimento del dittongo si diffonde
in tutto l’aat.; il processo si completa
intorno al 900, interessando come
ultimo dialetto, il bavarese
ie. *plō-, *plōtus > germ. *flōđoz-, got. flōdus, an. flōđ, ags. afr. as. flōd, aat. flōt,
fluot
oa
ó
uo
ua
francone
750
800
850
900
uo (ó)
uo
uo
uo
ua
ua
uo
ua (oa)
ua (uo)
uo
ó(oa, uo)
ó (uo)
uo
franc. ren. merid.
alemanno
bavarese
oa (ua)
ó
(IE. Ē >) GERM. Ē1 > AAT. Ā
ie. sēman, got. mana-sēþs, as. sāđ, as. sād, aat. sāt;
afr. sēd, ags. sæđ,
ie. /ē/ > germ. /ē1/ resta in got., ma
diventa nel germ sett. e occ. /ā/
ie. *dhē-, dhētis, got. ga-dēþs, an. dāđ, as. dād, aat. tuttavia relativamente tardi (dopo il
500); in fris. /ē/ si è conservata,
tāt; afr. dēd, ags. dæd
mentre in ags. si è raggiunto il grado
got. mērjan, aat. māren (rendere noto); cfr. lat.–
intermedio /æ/
germ. Segimērus con aat. Sigimār
germ. *braŋhtó, got. as. aat. brāhta, ags. bróhte
germ. *daŋhtó, got. as. aat. dāhta, ags. dóhte, an. þātta, (got. þagkjan)
5
(IE. Í >) GERM. Í > AAT. Í
ie. * smíno-> germ. *swína-, got. swein, an. svín, ags. afr. as.
aat. swín
/í/ viene scritto <ei> in got.
got. ¥eila, aat. wíla,
ie. *bheidh > germ. *īđan, got. beidan, an. *bīda, ags. bīdan, as. bīdan, aat. bītan
ie. *teŋk-o > germ. *þiŋhan, got. þeihan, an. þetta, ags. geþēon as. thíhan aat. díhan
(IE. Ū >) GERM. Ū > AAT. Ū
ie. *bhrūg- > germ. brūk-, got. brūks, aat. brūhhi; got. brūkjan, ags. brūcan, afr.
brūka, as. brūkan, aat. brūchan
ie. *mūs, an. ags. mbt. aat. mūs
germ. *þuŋto, got. þūhta, ags. þūhte, as. thūhta, aat. dūhta, an. þótta
GERM. É2 > AAT. EA, IA, IE
got. hēr, an. ags. as. hēr, aat. hear, hiar, hier
got. fera, aat. feara, fiara, fiera (fianco, lato)
(lat. mēsa < mēnsa) got. mēs, aat. meas, mias, mies
(tavola)
got. mizdó, ags. mēd, afr. mēde, as. mēda; aat. mēta,
miata, mieta (Lohn)
lat. tegula > aat. ziagal, ziegel
lat. brevis > aat. briaf, brief
lat. speculum > aat. spiagal, spiegel
tardo lat. presbyter > aat. prestar, priester
got. haíhait, an. ags. as. hēt, aat. heaz. hiaz, hiez
6
GERM. É2 è
un nuovo fonema sorto nel
germ. che si ritrova nel got. in alcuni
termini germ.–got. come hêr, fêra, e in
alcuni prestiti come mês e Krêks. A
differenza dell’altra ē1 ereditata dall’ie.
che si conserva solo in got. dove non
viene distinta dall’altra, la ē2 si conserva
negli altri dialetti del germ. Si trova nei
preteriti dei verbi ex-reduplicativi e nel
germ occ. si origina dove scompare una
/z/ dinanzi a consonante. In aat.
compare inoltre in alcuni prestiti dal
lat.
In aat. si dittonga a partire dal franc. e
dall’alem. già nell’800 fino a
raggiungere lo stadio finale /ie/ verso il
900.
aat. haltu, hialt, hialtum
ē 

ea
alem. franc. 800
IE.
GERM.
AAT.
Á
Ó
Ó
UO (OA)
É
(É1) Á

ia
Tatian Otfried 850
900
ANK
Í EI
INK
Ū
Á(H)
Í
Í(H)
Ū
Á
Í
7
ie
Ū
UNK
Ū(H)
É2
(EA) IA, IE
DITTONGHI
(IE. AI, OI>) GERM. AI > AAT. EI
AAT. Ē davanti GERM. /H/, /R/, /W/
La monottongazione di germ. ai >ē
germ. *laiza, got. laiseins, germ. occ. *laira, aat.
comincia in aat. intorno al 750. Si ha
laera /lēra
dapprima una parziale assimilazione
germ. *tīhan - *taih -* tigum, aat. zīhan – zēh - zigen ai > ae, per passare poi ae > ē
ie. *ghaidis, got. gaits, an. geit, ags. gāt, as. gēt, aat.
geiʒ
ie. moida > germ. *wait, *got. wait, an. veit, ags. wāt, as. afr. wēt, at. weiʒ
(IE. AU, OU>) GERM. AU > AAT. OU
AAT. Ō davanti GERM. /H/, D, T, S, Z, L, R, N
ie. *aug- > germ. *aukan, got. aukan, an. auka, ags.
ēacian, as. ókian, aat. ouhhón
ie. *roudhos, germ. rauđaz, got. rauþs, an. rauđr, ags.
rēad, as. ród, aat. rót
La monottongazione di germ. au
comincia in aat. intorno all’800. Si
può manifestare tramite una parziale
assimilazione come un primo grado
au > ao, si passa poi ao > ó
germ. *hauhaz aat. (bav.) haoh, hóh
got. galaubjan, aat. gilouben
got. hlauffan, aat. loufan
got. augó, aat. ouga
got. laug (liugan), an. laug, ags. lēag, as. lóg, aat. loug
germ. *teuhan - *tauh - *tugum. aat. ziehen – zóh - zugen
8
(IE. EU >) GERM. EU > AAT. IU davanti i, u.
AAT. EO > IO davanti A, E, O
germ. beudu, got. biuda, aat. biutu
germ. beudan , got. biudan, aat. biotan
germ. leugan, got. liugan, aat. liogan, obd. liugan
ie. *ĝeus > germ. keus got. kiusan, an. kiósa, ags.
(sempre nel franc.)
Nel ted. sup. /io/ compare solo quando
compaiono cons. dentali e germ. h
nella sillaba successiva; dinanzi a con.
labiali e alle altre velari si ha /iu/ in
ted. sup. Il passaggio eo>io si compie
nella prima metà del secolo IX.
cēosa, , as. keosa, kiosan, aat. cheosan, kiosan
ie. *teutā > germ. *þeuđó, got. þiuda, an. þióđ, ags. þēod, as. thiod(a), aat. deot(a),
diot(a)
franc. leob, liob, abd. liup,
franc. tiof, tiuf, obd. tiuf,
franc. thiob, thiuba, obd. diup, diufa
9
MUTAMENTO DEI DITTONGHI
AAT. AI > EI
Si tratta di un mutamento spontaneo, dovuto
alla parziale assimilazione del primo
elemento del dittongo al secondo. Si
manifesta alla fine del secolo VIII.
ie. ghaidis, got. gaits, aat. geiʒ
AAT. AU > OU
Si tratta di un mutamento spontaneo, dovuto
alla parziale assimilazione del primo
elemento del dittongo al secondo. Si
manifesta all’inizio del secolo IX.
ie. *aug- > germ. *aukan, got. aukan, an.
auka, ags. ēacian, as. ókian, aat. ouhhón
IE.
AI
GERM.
AAT.
OI
AU
Ī
AI
EI
EI
Ē
(Ī)
OU
AU
OU
10
EU
EU
Ō
EO/IO
IU