NORDMARKS MALMTRAKT

Välkommen till
NORDMARKS
MALMTRAKT
med Nordmarks gruvmuseum
omfattar ett ca 300 km2 stort område från Storbrohyttan längs båda sidor av väg 246 mot
Hagfors, i Filipstad till Motjärnshyttan (cirka 30 km). Inom
området finns lämningar efter minst 14 olika malmfält med
ett flertal olika gruvor i varje. Dessa har i huvudsak brutits
på järnmalm, och en del är från tidig medeltid. Förutom
gruvhålen finns oräkneliga spår i naturen efter gruvdriften
tex varphögar, hjulgravar, kanaler, järnvägar diverse byggnader m.m. I området finns två välbevarade ”Hyttor” Storbrohyttan och Motjärnshyttan samt rester av ytterligare 5 st.
NORDMARKS MALMTRAKT
utgörs av Nordmark – Tabergs gruvby (se kartan) vilket är ett 600
hektar stort området av riksintresse för kulturminnesvården, där gruvorna tillhör
länets och den värmländska bergslagsbygdens äldsta. Här har pågått järnmalmsbrytning från tidig medeltid till 1980, då den sista järnmalmsgruvan lades ner. Malmbrytningen har utgjort förutsättningar för västra Bergslagens tackjärnsproduktion
under århundraden.
Området utgör som helhet en komplex bergsslagsmiljö, där det ingår ett sällsynt
stort antal bevarade gruvlämningar, anläggningar och verksamhetsanknuten bebyggelse, som på ett osedvanligt tydligt sätt belyser de äldre gruvornas uttalade samband
mellan arbetsplats och boplats.
Nordmark är vid sidan av Långban ett av landets mest mineralrika områden och
har tilldragit
1 sig ett internationellt geologiskt och mineralogiskt intresse.
NAVET I OMRÅDET
Museet startade i liten skala redan 1938, men har efter
hand byggts ut för att idag, på ett ca 20 000 m2 stort område i 12 byggnader, flera från
1700-talet, omfatta 700 m2 utställningsyta. Gruvmuseet drivs av Nordmarks Hembygdsförening. Museets samlingar visar bergsbrukets utveckling från äldsta tid till nutid och den påverkan den industriella verksamheten haft på samhällets olika områden.
Flera av byggnaderna är i sig utställningsobjekt. Utomhus visas också prov på samtliga bergarter i Filipstads Bergslag.
NORDMARKS GRUVMUSEUM.
1 Tavlans plats. Rester av Nordmarkshyttan
(före 1540–1905), masugn, rostugn, kolhus
m.m. (riven ca 1915)
2 Nordmarks gruv-, (eko-)museum, bergartsamling. Masmästargården, backstuga
smedja m.m.
3 Nordmarksbergs gruvor (medeltid–1962).
Lavar och gruvstugor. Strax söder om gruvan,
lämningar av stort bostadsområde.
4 Vattenhjul (1836–1916)
5 Tabergs gruvor (1703–1962), vävstuga f.d.
gruvkontor m.m. Minnessten över Fredrek
på Rannsätt ”Värmlänningarnas” författare,
född här 1816.
6 Taberg kanal öppnad 1850 bl.a. för malmtransporter till Motjärnshyttan, kanotled,
vandringsled, fiskevatten.
7 Stamparbo kraftstation byggd 1918.
8 Finnmossens gruvor (1713–1973). Privat
industriområde.
9 Jakobsbergsgruvan, mineralrik manganmalmsgruva (1863–1918), kallad ”Lilla Långban” p.g.a det stora antalet olika mineraler.
10 Limkullens amfiteaterliknande kalkbrott.
11 Nordmarksmossarna. Värmlands största
och till sammansättningen mest välutbildade rikkärrkomplex.
12 Nordmarks kyrka 1731.
02-03 Nr. 19 339-001 A&O
Welcome to the Nordmark ore zone
with Nordmarks Mining Museum
is a 300 km2 area on both sides of
route 246 from Storbrohyttan in Filipstad to Motjärnshyttan towards Hagfors (about 30 km). The area contains remnants
of at least 14 different ore fields with several mines in each. Mainly
iron ore was mined here, dating from the early Middle Ages. Mine
shafts are not the only traces of this activity in the countryside; waste
heaps, hjulgravar, canals, railways, buildings and more dot the landscape. The area has two well-preserved foundries – Storbrohyttan and
Motjärnshyttan – and the ruins of five more.
The hub of the area is the Nordmark-Tabergs mining village (see
map), a 600-hectare area with some of the county’s oldest mines,
which are now historical landmarks. Iron ore was mined here from the
early Middle Ages until 1980, when the last iron ore mine closed. The
local mines made it possible for the western Bergslagen region to produce pig iron for centuries.
THE NORDMARK ORE ZONE
Started in a small scale back in 1938, but
was expanded as the years went by. Today it is a 20,000 m2 area with
12 buildings, several from the 18th century, encompassing 700 m2 of
exhibit space. The museum’s exhibits show the development of
mining from the Middle Ages until present day, and the effect this
industrial activity has had on different parts of society.
NORDMARKS MINING MUSEUM.
Willkommen im „Erzland“
und Bergwerksmuseum von Nordmark
DAS „ERZLAND“ von Nordmark ist ein etwa 300 Quadratkilometer großes Gebiet zu beiden Seiten der Straße 246,
die von Storbrohyttan in Filipstad nach Motjärnshyttan in Richtung
Hagfors führt (ca. 30 km). Hier gibt es Spuren von mindestens 14
verschiedenen Erzfeldern, auf denen jeweils mehrere Bergwerke betrieben wurden. In der Hauptsache wurde Eisenerz abgebaut, in einigen
Bergwerken schon seit dem frühen Mittelalter. Außer den eigentlichen Gruben sind in der hiesigen Natur zahllose Spuren des Bergbaus
zu finden, darunter Halden, Hjulgravar, Kanäle, Eisenbahnschienen,
verschiedene Gebäude usw. Im „Erzland“ stehen zwei gut erhaltene
Hütten, Storbrohyttan und Motjärnshyttan, sowie die Überreste von
weiteren fünf Anlagen.
(siehe
Karte), ein 600 Hektar großes Gebiet, das als Kulturdenkmal von
nationalem Interesse ist. Die hiesigen Bergwerke gehören zu den ältesten der Provinz und des värmländischen Bergbaugebiets. Hier wurde
vom frühen Mittelalter an Eisenerz abgebaut. Im Jahr 1980 wurde das
letzte Bergwerk stillgelegt. Der Erzabbau war jahrhundertelang die
Voraussetzung für die Roheisenproduktion im westlichen Bergbaugebiet. Das Gebiet als Ganzes vermittelt ein komplexes Bild der Bergbauregion. Hierzu gehören außergewöhnlich viele erhaltene Bergwerksfundstätten und Anlagen sowie die für diesen Industriezweig
typische Bebauung, die den bei den älteren Bergwerken so engen
Zusammenhang von Arbeitsplatz und Wohnstätte besonders deutlich
macht.
DER ANGELPUNKT DIESER GEGEND IST NORDMARK-TABERGS GRUVBY
TAVLANS PLATS
DAS BERGWERKSMUSEUM NORDMARK. In kleinem Maßstab gab das Museum bereits 1938. Nach und nach ausgebaut, umfasst es heute auf
etwa 20.000 m2 Fläche in 12 Gebäuden, die teilweise aus dem 18.
Jahrhundert stammen, insgesamt 700 m2 Ausstellungsfläche.

Download Report